Curietemperaturen

 Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-07)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Ett ferromagnetiskt material under curiepunkten, med magnetiska spinn ordnade i samma riktning.
Magnetiska spinn i ett paramagnetiskt material, d.v.s. situationen ovanför curiepunkten, utan pålagt magnetfält. Spinnen är inte ordnade
Magnetiska spinn i ett paramagnetiskt material, d.v.s. situationen ovanför curiepunkten, med pålagt magnetfält. Spinnen är huvudsakligen ordnade i samma riktning, och följer det pålagda magnetfältet.

Curietemperaturen, T c {\displaystyle T{_{c}}} , även kallad curiepunkten, är den temperaturgräns ovanför vilken ett ferromagnetiskt ämne förlorar sina ferromagnetiska egenskaper och uppträder som ett paramagnetiskt ämne. Vid Curietemperaturen sker alltså en fasövergång. Den är uppkallad efter Pierre Curie.

Curietemperatur för olika material

Material Curietemperatur
(K)
Kobolt (Co) 1400
Järn (Fe) 1043
Järn(III)oxid (Fe2O3) 948
Järn(II,III)oxid (FeOFe2O3) 858
NiOFe2O3 858
CuOFe2O3 728
MgOFe2O3 713
Nickel (Ni) 631
MnBi 630
MnSb 587
MnOFe2O3 573
Yttriumjärngranat, YIG (Y3Fe5O12) 560
Krom(IV)oxid (CrO2) 386
MnAs 318
Gadolinium (Gd) 292
Dysprosium (Dy) 88
EuO 69