Cyrenaika

Cyrenaika i moderna Libyen.

Cyrenaika (Cyrenaica, på grekiska: Κυρηναϊκή, arabiska: برقه, Barqah) är den östliga kustregionen i Libyen. I forntiden var det ett rikt bevattnat, fruktbart landskap, mellan Stora Syrten och udden Ardanis (nu Ras el-Milh).

Grekisk kolonisation

Cyrenaika blev på 600-talet f.Kr. koloniserat av greker av dorisk stam. Invånare på ön Thera grundade omkring 630 f.Kr. under ledning av Battos staden Kyrene, som har gett landskapet sitt namn. Dorerna grundlade fyra andra städer i området: Apollonia, Barka, Taucheira och Euesperides,[1] varför landskapet senare fick namnet Pentapolis ("Femstaden"). Battos ättlingar härskade såsom konungar, och senare under persisk överhöghet. Omkring 450 f.Kr. störtades konungadömet, men till följd av inre strider ryckte snart enskilda tyranner till sig makten. Landet slöt sig frivilligt till Alexander den store. Efter hans död togs det i besittning av Ptolemaios I, och lydde sedermera under Egypten. Sedan 117 f.Kr. bildade Cyrenaika ett eget konungarike under en yngre gren av ptolemaiernas släkt, tills Apion, naturlig son till Ptolemaios VIII Fyskon, 96 f.Kr. testamenterade det till romarna.

Romersk provins

Kreta och Cyrenaika som romerska provinser.

År 78 f.Kr. organiserades området som administrativ provins tillsammans med Kreta. Under denna tidsperiod fanns även en judisk befolkning av nämnvärd storlek i Cyrenaika, som dock blev offer för retribution från romarna efter revolterna år 73 e.Kr. och år 115 e.Kr.[2]

Under Diocletianus 296 förändrades den administrativa strukturen. Cyrenaika delades i två provinser: Libya Superior, som bestod av Pentapolis med Kyrene som huvudstad, och Libya Inferior, som bestod av Marmarica, under varsin guvernör.[3] Efter romarrikets delning blev Cyrenaika del av det östromerska riket, medan gränsande Tripolitanien sedermera erövrades av vandalerna, tills det återerövrades av Belisarius 533.

Modern tid

Staden Benghazi ligger idag i Cyrenaika.

Mellan 1912 och 1943 tillhörde Cyrenaika Italien,[4] och under andra världskriget utspelade sig största delen av ökenkriget i detta område. Efter att ha stått under brittisk militäradministration fram till 1951[4] förenades Cyrenaika med de båda territorierna Fezzan och Tripolitanien för att bilda kungadömet Libyen. Idris, emir av Cyrenaika, blev landets kung.[4]

Under modern tid har även försök att skapa ett Cyrenaika separat från resten av Libyen förekommit, bland annat år 2012.[5]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Källor

  1. ^ Göransson, Kristian: The transport amphorae from Euesperides: The maritime trade of a Cyrenaican city 400-250 BC, Acta Archaeologica Lundensia, Series in 4o No. 25, Lund/Stockholm 2007, 25-29.
  2. ^ ”Jews of Libya” (på engelska). sunsite.berkeley.edu. Arkiverad från originalet den 18 juli 2006. https://web.archive.org/web/20060718035942/http://sunsite.berkeley.edu/JewsofLibya/LibyanJews/thejews.html. Läst 6 maj 2024. 
  3. ^ ”North Africa - Vandals, Conquest, History | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/place/North-Africa/The-Vandal-conquest. Läst 6 maj 2024. 
  4. ^ [a b c] ”Kyrenaika”. Store norske leksikon. http://snl.no/Kyrenaika. Läst 10 oktober 2010. 
  5. ^ the CNN Wire Staff (7 mars 2012). ”Eastern Libyan leaders declare semi-autonomy” (på engelska). CNN. https://www.cnn.com/2012/03/06/world/africa/libya-benghazi/index.html. Läst 6 maj 2024.