Falang

För andra betydelser, se Falang (olika betydelser).

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-01)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Överst: Förenklad bild över hoplitisk stridsordning.
Underst: Diagonal falang använd under Slaget vid Leuktra.

Falang, från grekiskans falanx (φάλαγξ), är en antik stridsformering. I en falang stod alla soldater tätt – i grupper om 16x16 soldater – och stred tillsammans som en enhet. Falangen är av intresse eftersom den innebar att endast en mindre del av trupperna deltog i faktisk strid, övriga var reserver. Falangernas största svaghet låg i dess sårbara flanker som oftast skyddades av kavalleri eller andra typer av infanterister. Fenomenet uppkom 800 f.Kr. och användes ända in på medeltiden. Männen längst fram i en falang kallades förkämpar.

Falangtyper

Difalangia kallades två falanger som samarbetade.

Makedonsk falang

Under 400-talet f.Kr. lanserade Filip II av Makedonien den makedonska falangen där den makedonska lansen, sarissan, var huvudvapnet. Falangen kom att bli den stridsmetod som fick det makedonska riket att så kraftigt expandera under Filips son Alexander den store.