Havssalt

Havssalt under utvinning på ön Île de Ré i västra Frankrike.
Utvinning av havssalt I Pak Thale, Phetchaburi, Thailand

Havssalt är tekniskt sett inte koksalt, utan är en blandning av jonföreningar som finns i världshaven. Sammansättningen av havssalt är praktiskt taget konstant trots att salthalten varierar i haven.[1] Det kallas också baysalt,[2] solsalt[3] eller helt enkelt salt. Liksom utvunnet stensalt har produktionen av havssalt daterats till förhistorisk tid.

Sammansättning

Kommersiellt tillgängliga havssalter på marknaden idag varierar kraftigt i sin kemiska sammansättning. Även om huvudkomponenten är natriumklorid, kan den återstående delen variera från mindre än 0,2 till 10 procent av andra salter. Dessa är mestadels kalcium-, kalium- och magnesiumsalter av klorid och sulfat med betydligt mindre mängder av många spårämnen som finns i naturligt havsvatten. Även om sammansättningen av kommersiellt tillgängligt salt kan variera, är jonsammansättningen av naturligt saltvatten relativt konstant.[4]

Koncentration av joner i havssalt[4] mg/l
Klorid 18 980
Natrium 10 556
Sulfat 2 649
Magnesium 1 262
Kalcium 400
Kalium 380
Bikarbonat 140
Bromid 65
Borat 26
Strontium 13
Fluorid 1
Silikat 1
Jod <1
Totalt lösta ämnen (TDS) 34 483

Produktionshistorik

Havssalt nämns i Vinaya Pitaka, en buddhistisk skrift sammanställd i mitten av 400-talet f.Kr.[5] Produktionsprincipen är avdunstning av vattnet från havslaken. I varma och torra klimat kan detta åstadkommas helt genom att använda solenergi, men i andra klimat har andra värmekällor använts. Modern havssaltproduktion finns nästan uteslutande i Medelhavet och andra varma, torra klimat.[6]

"Fleur de sel" havssalt, Île de Ré

Sådana platser kallas idag för saltverk, istället för det äldre engelska ordet saltern. En forntida eller medeltida saltern etablerades där det fanns:

  1. Tillgång till en marknad för saltet[7]
  2. En stilla kust, skyddad från exponering för öppet hav
  3. En billig och lättarbetad bränsleförsörjning, eller helst solen
  4. En annan bransch, såsom animalt jordbruk eller garvning — som hade nytta av närheten till saltern (genom att producera läder, saltat kött etc.) och försåg saltern med en lokal marknad

På detta sätt gynnade saltkärr, betesmark (saltning) och saltverk (saltern) varandra ekonomiskt. Detta var mönstret under den romerska och medeltida perioden runt The Wash, i östra England.[7] Där förde tidvattnet in saltlaken, de omfattande saltningarna gav betesmark, kärr och myrar gav torvbränsle och solen sken ibland.

Manuell saltinsamling i Lake Retba, Senegal
Saltdepositioner på stränd av Döda havet

Den utspädda saltlaken från havet förångades till stor del av solen. I romerska områden gjordes detta med hjälp av keramiska behållare som kallas brikettering.[7] Arbetare skrapade upp den koncentrerade salt- och leruppslamningen och tvättade den med rent havsvatten för att lösa ut orenheter ur den nu koncentrerade saltlösningen. De hällde saltlaken i grunda pannor (lätt formade av lokal marin lera) och ställde dem på knytnävsstora lerpelare över en torveld för slutlig avdunstning. Sedan skrapade de ur det torkade saltet och sålde det.

I dagena USA kanske inte salt märkt "havssalt" faktiskt kommer från havet, så länge det uppfyller FDA:s renhetskrav.[8] Alla utvunna salter var ursprungligen havssalter eftersom de härstammar från en marin källa någon gång i ett avlägset förflutet, vanligtvis från ett avdunstande grunt hav.[9]

Användning

Havssalt som man använder i matlagning tvättas och därför får man samma del natriumklorid som vanligt bordssalt, cirka 97 procent.[10] Till bordssalt tillsätts dessutom ofta jod eftersom detta essentiella mineral endast förekommer sparsamt i havssalt.[11]

Hälsoaspekter

Saltkvarn för havssalt

Näringsvärdet av havssalt och bordssalt är ungefär detsamma eftersom de båda huvudsakligen är natriumklorid.[12][13] Bordssalt är mer bearbetat än havssalt för att eliminera mineraler och innehåller vanligtvis en tillsats som kiseldioxid för att förhindra klumpning.[12]

Jod, ett element som är avgörande för människors hälsa,[14] finns endast i små mängder i havssalt.[15] Jodiserat salt är bordssalt blandat med en liten mängd olika salter av grundämnet jod.

Studier har funnit viss mikroplastkontamination i havssalt från USA, Europa och Kina.[16] Havssalt har också visat sig vara förorenat av svampar som kan orsaka matförstöring samt vissa som kan vara mykotoxigena.[17]

I traditionellt koreanskt kök framställs jugyeom (죽염, 竹鹽), som betyder "bambusalt", genom att rosta salt vid temperaturer mellan 800 och 2 000 °C[18] i en bambubehållare som är tilltäppt med lera i båda ändar. Denna produkt absorberar mineraler från bambun och leran, och påstås öka de antiklastogena och antimutagena egenskaperna hos den fermenterade sojabönpastan som i Korea kallas doenjang.[19] Dessa påståenden underbyggs dock inte av högkvalitativa studier.

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Sea salt, 19 maj 2024.

Noter

  1. ^ ”Composition of seawater” (på engelska). https://www.lenntech.com/composition-seawater. Läst 17 februari 2020. 
  2. ^ Brownrigg, William (1748). The Art of Making Common Salt, as Now Practised in Most Parts of the World. C. Davis. Sid. 12. https://archive.org/details/bub_gb_H6wAAAAAMAAJ. 
  3. ^ Forbes, R. J. (1955). Studies in Ancient Technology. "iii". Brill Archive. Sid. 169. https://books.google.com/books?id=5JAeAAAAIAAJ&pg=PA169. Läst 10 december 2012. 
  4. ^ [a b] ”Major ion composition of seawater - Lenntech”. www.lenntech.com. https://www.lenntech.com/composition-seawater.htm. 
  5. ^ Prakash, Om (1 January 2005). Cultural History of India. New Age International. Sid. 479. ISBN 9788122415872. https://books.google.com/books?id=nzpYb5UOeiwC&pg=PA479. Läst 10 december 2012. 
  6. ^ ”¿Cómo es el proceso de la elaboración de sal?” (på spanska). www.foodunfolded.com. https://www.foodunfolded.com/es/articulo/como-es-el-proceso-de-la-elaboracion-de-sal. 
  7. ^ [a b c] Murphy, Peter (6 October 2009). The English Coast: A History and a Prospect. Continuum International Publishing Group. Sid. 37–38. ISBN 9781847251435. https://books.google.com/books?id=DeW9hRZ_yPUC&pg=PA37. Läst 10 december 2012. 
  8. ^ Wolke, Robert L. (17 October 2008). What Einstein Told His Cook: Kitchen Science Explained. W. W. Norton & Company. Sid. 52. ISBN 9780393329421. https://books.google.com/books?id=8Lyrh2JXWuoC&pg=PA52. Läst 10 december 2012. 
  9. ^ Nutrition, Center for Food Safety and Applied (2022-09-23). ”Guidance for Industry: Colored Sea Salt” (på engelska). U.S. Food and Drug Administration. https://www.fda.gov/regulatory-information/search-fda-guidance-documents/guidance-industry-colored-sea-salt. 
  10. ^ ”Är havssalt nyttigare än bordssalt?”. wellnessguide.se. Arkiverad från originalet den 21 mars 2017. https://web.archive.org/web/20170321123211/http://www.wellnessguide.se/Nyheter/ar-havssalt-nyttigare-an-bordssalt. Läst 20 mars 2017. 
  11. ^ JodLivsmedelsverkets hemsida.
  12. ^ [a b] Katherine Zeratsky (2019). ”Sea salt vs. Table salt: What's the difference?”. Sea salt vs. Table salt: What's the difference?. Mayo Clinic. http://www.mayoclinic.org/healthy-lifestyle/nutrition-and-healthy-eating/expert-answers/sea-salt/faq-20058512. 
  13. ^ ”Is sea salt better for you than regular table salt?”. Is sea salt better for you than regular table salt?. ABC Life, Australian Broadcasting Corporation. 18 June 2019. http://www.abc.net.au/health/talkinghealth/factbuster/stories/2010/11/23/3073792.htm. 
  14. ^ Fisher, Peter W. F. and Mary L'Abbe. 1980. Iodine in Iodized Table Salt and in Sea Salt. Can. Inst. Food Sci. Technolo. J. Vol. 13. No. 2:103–104. April
  15. ^ Dasgupta, Purnendu K.; Liu, Yining; Dyke, Jason V. (1 February 2008). ”Iodine Nutrition: Iodine Content of Iodized Salt in the United States”. Environmental Science & Technology 42 (4): sid. 1315–1323. doi:10.1021/es0719071. PMID 18351111. Bibcode: 2008EnST...42.1315D. 
  16. ^ Glenza, Jessica (8 September 2017), ”Sea salt around the world is contaminated by plastic, studies show”, The Guardian, https://www.theguardian.com/environment/2017/sep/08/sea-salt-around-world-contaminated-by-plastic-studies 
  17. ^ Biango-Daniels, Megan N.; Hodge, Hodge T. (February 2018). ”Sea salts as a potential source of food spoilage fungi”. Food Microbiol. 69: sid. 89–95. doi:10.1016/j.fm.2017.07.020. PMID 28941913. 
  18. ^ James V. Livingston (2005). Agriculture and soil pollution: new research. Nova Publishers. Sid. 45. ISBN 978-1-59454-310-4. 
  19. ^ Shahidi, Fereidoon; John Shi; Ho, Chi-Tang (2005). Asian functional foods. Boca Raton: CRC Press. Sid. 575. ISBN 978-0-8247-5855-4. 

Externa länkar

  • Wikimedia Commons har media som rör Havssalt.
    Bilder & media
Auktoritetsdata
NKC: ph189252