Konungariket Nederländerna

Konungariket Nederländerna (nederländska Koninkrijk der Nederlanden)[1] är en suverän stat som består av fyra länder med inre autonomi:

  • Nederländerna (Nederland) — den europeiska delen samt de tre kommunerna i Karibiska Nederländerna.
  • Aruba — ö i Karibien, utbruten från Nederländska Antillerna 1986
  • Curaçao — ö i Karibien, blev självständigt inom Konungariket Nederländerna efter att Nederländska Antillerna upphörde som enhet 2010
  • Sint Maarten — ö i Karibien, blev självständigt inom Konungariket Nederländerna efter att Nederländska Antillerna upphörde som enhet 2010

Före 1975 ingick även Surinam, vilken varit känt som Nederländska Guyana.

Nederländerna är medlem av Europeiska unionen; Karibiska Nederländerna räknas dock som OCT-område. Även Aruba, Curaçao och Sint Maarten är OCT-områden. Medborgarskapet är ett och samma oberoende i av vilken del man är bosatt eller född i, vilket medfört att samtliga medborgare skall betraktas som EU-medborgare.

Konungariket Holland etablerades 1806 av Napoleon I, som gjorde sin bror Ludvig till kung. Napoleon var efter några år missnöjd med broderns självständiga hållning, och införlivade hans rike i Frankrike. Efter Napoleons nederlag i slaget vid Leipzig (1813) blev Vilhelm I av Nederländerna kung. Från 1815 till 1830 inkluderade konungariket Nederländerna även Belgien, och fram till 1890 var Luxemburg i personalunion med Nederländerna.

Källor

  • ”New constitutional order” (på engelska). Caribbean Parts of the Kingdom. Government of the Netherlands. Arkiverad från originalet den 20 juni 2017. https://web.archive.org/web/20170620013526/https://www.government.nl/topics/caribbean-parts-of-the-kingdom/contents/new-constitutional-order. Läst 15 maj 2017. 
  • ”Kingdom of the Netherlands: One Kingdom – Four Countries; European and Caribbean” (på engelska) ( PDF). Documents. Government of the Netherlands. https://www.government.nl/documents/leaflets/2015/06/05/kingdom-of-the-netherlands-one-kingdom-four-countries-european-and-caribbean. Läst 15 maj 2017. 

Noter

  1. ^ ( PDF) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (10., rev. uppl.). Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2015. sid. 86. http://www.regeringen.se/informationsmaterial/2013/07/utrikes-namnbok/