Sayh al Uhaymir 169

Sayh al Uhaymir 169 (SaU 169)
Plats Sayh al Uhaymir
Område Oman
Typ Stenmeteorit, månmeteorit av typen akondrit[1]
Höjd 0,00004[2] km
Längd 0,00007[2] km
Bredd 0,000043[2] km
Noterbart Föll för mer än 9700 år sedan.
Upptäckare E. Gnos, B. A. Hofmann och A. Al-Kathiri (NMB)[2]

Sayh al Uhaymir 169, eller SaU 169, är en meteorit som upptäcktes i Sayh al Uhaymir i Oman den 16 januari 2002.[2] Den hittades av E. Gnos, B. A. Hofmann och A. Al-Kathiri från Natural History Museum i Bern (NMB), Schweiz.[1]

Namngivning

Sayh al Uhaymir 169 erhöll namn efter upptäcktsplatsen och ett nummer. Numret är ett treställigt ordningsnummer, 169 för det 169:e fyndet.

Meteoriten fotograferad vid fyndplatsen.

Beskrivning

Meteoriten är en grå-grön rundad sten, med en vikt av 206,45 gram. Dess mått är 70 x 43 x 40 millimeter.[2][1]

Stenen består av smält breccia, med hög koncentration av torium och har daterats till 3,9 miljarder år, vilket kan innebära att den uppstod när Mare Imbrium bildades. Stenen har varit med om fyra meteoritnedslag på månen och knutits till Lalande-kratern. Det fjärde nedlaget skedde senare än för 0,34 miljarder år sedan och ledde till att stenen hamnade ute i rymden.[3] Meteoriten föll till jorden för högst 9700 år sedan.

En kemisk analys av stenen har gett följande innehåll: 45,15 % SiO2, 15,88 % Al2O3, 11,09 % MgO, 10,67 % FeO, 10,16 % CaO, 2,21 % TiO2, 1,14 % P2O5, 0,98 % Na2O, 0,54 % K2O, 0,33 % S, 0,14 % MnO.

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c] Sara S. Russell, Jutta Zipfel, Luigi Folco, Rhian Jones, Monica M. Grady, Timothy McCoy, Jeffrey N. Grossman (juli 2003). ”Newly discovered meteorites” (på engelska). The Meteoritical Bulletin (87): sid. A210. https://www.lpi.usra.edu/meteor/docs/mb87.pdf. Läst 27 april 2019. 
  2. ^ [a b c d e f] ”Sayh al Uhaymir 169” (på engelska). Meteoritical Society. https://www.lpi.usra.edu/meteor/metbull.php?sea=Sayh+al+Uhaymir+169&sfor=names&ants=&nwas=&falls=&valids=&stype=contains&lrec=50&map=ge&browse=&country=All&srt=name&categ=All&mblist=All&rect=&phot=&strewn=&snew=0&pnt=Normal%20table&code=23356. Läst 27 april 2019. 
  3. ^ Edwin Gnos, Beda A. Hofmann, Ali Al-Kathiri, Silvio Lorenzetti, Otto Eugster, Martin J. Whitehouse, Igor M. Villa, A. J. Timothy Jull, Jost Eikenberg, Bernhard Spettel, Urs Krähenbühl, Ian A. Franchi, Richard C. Greenwood (30 juli 2004). ”Pinpointing the Source of a Lunar Meteorite: Implications for the Evolution of the Moon” (på engelska). Science 305 (5684): sid. 657–659. doi:10.1126/science.1099397. http://www.sciencemag.org/content/305/5684/657.abstract. Läst 27 april 2019. 


v  r
Månen
Geologi
Tidsåldrar
Kollisionsteorin · För-Nectarian · Nectarian · Äldre Imbrian · Yngre Imbrian · Eratosthenian · Copernician
Månhav
(lista)
Mare Anguis · Mare Australe · Mare Cognitum · Mare Crisium · Mare Fecunditatis · Mare Frigoris · Mare Humboldtianum · Mare Humorum · Mare Imbrium · Mare Ingenii · Mare Insularum · Mare Marginis · Mare Moscoviense · Mare Nectaris · Mare Nubium · Mare Orientale · Mare Serenitatis · Mare Smythii · Mare Spumans · Mare Tranquillitatis · Mare Undarum · Mare Vaporum · Oceanus Procellarum
Berg
(lista)
Kratrar
(lista)
Albategnius · Andersson · Aristarchus · Aristoteles · Arrhenius · Bailly · Bergstrand · Celsius · Clavius · Copernicus · Fra Mauro · Fredholm · Gullstrand · Hedin · Humboldt · Janssen · Langrenus · Linné · Longomontanus · Lundmark · Maginus · Metius · Moretus · Petavius · Picard · Piccolomini · Pitatus · Plinius · Rheita · Russell · Rydberg · Shackleton · Scheele · Schickard · Seleucus · Stadius · Stöfler · Svedberg · Thebit · Theophilus · Tycho · Vendelinus · Wargentin
Utforskningen
av månen
Historiska
och nutida
Framtida
Astronomi
Förmörkelser
Månfaser
Månmeteoriter
Yamato 791197 · Allan Hills 81005  · Sayh al Uhaymir 169
Andra ämnen
Jorden